Anton Lundholm försökte “bota” sin homosexualitet

När Anton Lundholm kom in i puberteten rubbades hela hans tillvaro. Han växte upp i en frikyrklig miljö i Småland och när en inre längtan efter män började dyka upp försökte han att tränga undan den.

– Min inställning då var att jag trodde det skulle försvinna med tiden. Jag höll det för mig själv, säger han.

Senare i tonåren blev han aktiv i mer konservativa religiösa rörelser och då blev det svårare för honom att trycka undan sin läggning.

Anton, som i dag är 37 años, behövde hjälp med att bli “botad”.

– I miljöerna jag rörde mig i var det fullständigt otänkbart att man kunde vara kristen och gay. Jag har sedan dess gått igenom en process i flera år där jag försökte bli kvitt den läggningen, till att som vuxen acceptera den jag är.

Sökte förlåtelse för sin “synd”

När GP träffar Anton har det snart gått tio år sedan han öppet kom ut som gay. Det är vår i luften i Stockholm, trots att det bara är februari.

Anton, som är klädd i vita byxor och en mönstrad stickad tröja, berättar att det under många år i hans liv fanns en övertygelse om att homosexualitet var en slags perversion att det detå vark mö

– Det fanns även en stark tro om att det gick att stå emot. Man kopplade ihop homosexualiteten mycket med synd och synd går ju att räddas ifrån.

Anton trodde att om han öppet bad om förlåtelse för sin “synd” så kunde han bli hjälpt. Han sökte upp människor som kunde be för honom.

Till slut stod han inför hundratals personer i församlingen och berättade om sin “synd”. Efteråt slöt alla upp i en stor gruppkram. De sa att han var stark och modig.

– Det var förödmjukande att stå där inför alla. Jag kände mig väldigt skamfull. Samtidigt kände jag mig stark som vågade.

Vid vissa tillfällen liknade det en “demonutdrivning” mer än förbön.

– Då stod några runt mig och bad att djävulen skulle lämna mig.

“Behandlades” för homosexualitet i Sydafrika

Under en period i 20-årsåldern när Anton bodde i Sydafrika gick det så långt att han även behandlades för sin homosexualitet.

– Där fanns det en konkret plan på hur man skullle blir fri sin sexuella läggning med hjälp av psykologer. Det fanns en idé om att homosexualitet är en skada som uppstår i anknytning till föräldrarna. Framför allt om du har en dålig relation till din pappa.

Anton fick i uppgift att lista allt dåligt med sin pappa. Försöka gräva i eventuellet bortträngda minnen, exempelvis övergrepp.

— Det var svårt. Jag älskade min pappa och vi hade ju en bra relation. Det hela slutade med att jag blev väldigt sjuk, säger han.

Trots det fortsatte han ända fram till 25-årsåldern med att försöka “bota” sig själv. Inte förrän Anton var 28 år kom han ut med att han var gay.

– Jag var inte alls övertygad om att jag gjorde rätt. Men jag hade träffat någon och var väldigt förälskad och jag kände att jag inte en gång till ville trycka undan en förälskelse, säger han.

LÄS MER: Bands fast av prästen – för att “bota” homosexualiteten

Flera utsätts för omvändelseterapi

Anton är inte ensam om att ha sökt hjälp för att “botas”. Varje år kommer RFSL:s stödmottagning i kontakt med många personer som har liknande berättelser.

Maria Tillquist, som är kurator på stödmottagningen, berättar att så kallad omvändelseterapi är mer vanligt förekommande i Sverige än vad många tror.

– Vi vet att många utsätts för det här och att det är betydligt fler än dem som vi är i kontakt med.

Hennes uppfattning är att personer oftast utsätts för känslomässig påtryckning. De beskrivs som en skam för familjen eller församlingen.

De som drabbas är oftast uppväxta med traditionella konservativa normer där det är självklart att vara hetero. Där allt annat är fel enligt gud.

– Du måste då försöka omvändas från en könstillhörighet eller läggning för annars blir du utesluten. Det är mycket kränkande och många känner skam kring sin sexualitet eller identitet. De är även rädda att det ska komma ut, säger hon.

Den senaste tiden har så kallad omvändelseterapi förbjudits i bland annat Kanada och Frankrike. Och snart kan ett förbud bli verklighet även i Sverige.

Kan bli förbjudet i Sverige

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, kartlägger just nu hur vanligt det är att unga hbtq-personer utsätts för olika slags påtryckningar eller sin tvång för att sexual ditetöl. Det kan komma från en familjemedlem, släkting eller religiösa ledare.

Kartläggningen görs på uppdrag av regeringen och ska vara klar den 1 mars. En rad socialdemokrater lade dessutom nyligen fram en motion i riksdagen om att omvändelseterapi ska förbjudas.

LÄS MER: Regeringen vill stoppa hbtq-omvändelseterapi

En som länge drivit frågan om att omvändelseterapi bör kriminaliseras är Robert Hannah, integrationspolitisk talesperson för Liberalerna.

– Jag lade min första motion 2017. Det är viktigt att det här kartläggs, utreds och sedan förbjuds. Men också att vi skapar en förståelse för dessa frågor. För det här ska inte får förekomma, säger han.

Företeelsen kan redan i dag utgöra olaga tvång, vilket är brottsligt. Men brottet kan vara svårt att bevisa, enligt Robert Hannah.

– Den lagstiftningen vi har räcker inte och kommer inte ge tillräckligt med skydd.

Även RFSL välkomnar att omvändelseterapi nu kartläggs.

– Sedan om det bör förbjudas eller om vi kan använda oss av den befintliga lagstiftningen är svårt att svara på nu. Vi får se vad Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor kommer fram till, säger Maria Tillquist.

“Förbud kan gör det mer hemligt”

Anton Lundholm tycker också att det är bra att frågan utreds. Han är fortfarande ärrad från tiden då han utsattes, även om han mår mycket bättre i dag.

– Det jag upplevt är ett trauma som än i dag – när jag mår mycket bättre, är öppet gay och förlovad med en man – lever kvar. Bland annat är jag sjukskriven på deltid.

Men även om Anton än i dag kan känna skam har han lärt sig att leva med den.

– Jag har en stadigare grund att stå på i dag. Jag har kvar min tro, men jag är i kristna miljöer där man har en annan syn på samkönade relationer, där bibeln tolkas mer inkluderande.

Han är ändå kluven kring frågan om omvändelseterapi bör förbjudas.

Det känns skönt att frågan tas på allvar, för det här borde inte förekomma. Ingen ska behöva utsättas för det här. Vi vet att det är skadligt.

Men Anton är rädd för baksidorna med ett förbjud.

– Det kan leda till att det blir ännu mer hemligt än vad det redan är. Starka religiösa övertygelser försvinner inte för att samhället tar avstånd eller förbjudet det.

Anton oroas även för att det kan bli ännu svårare för människor att ta steget och berätta vad de faktiskt blivit utsatta för.

Ofta sker deta i mindre församlingar där du känner de flesta. Om det då är straffbart och olagligt blir det ett ännu större steg att blåsa i visselpipan om jag då vet att någon i min familj kan bli straffad.